A Moment in Time
By Hedvig
I had big butterflies flying around in my stomach. Impatiently, I was waiting for my turn.
Now, I am four metres up in the light blue sky. I looked down at the blue carpet wall, directly below me. I felt terrified to take the big step. I let the rope go carefully through my hands. I took a step over the edge.¨Dong Dong¨ I heard my heart beating. Kealan, who was my instructor, told me that I was going to put both of my hands on my bright blue helmet and look towards the fluffy white clouds in the sky. My hands were shaking. I thought to myself that this is going to be a little bit scary for me.
I put both feet on the ground and some people were applauding me. I'm feeling really happy. I wonder if I am ever going to do abseiling again?.
……………………………….
In Swedish.
Jag hade stora fjärilar som flög runt i min mage. Otåligt så väntade jag på min tur.
Nu är jag 4 meter upp i den ljusblåa himlen. Jag tittar ner på den blåa matt väggen rakt nedanför mig. Jag kände mig skräckslagen inför att ta det stora steget. Jag lät repet löpa igenom mina händer. Jag tog steget över kanten. “Dong dong” jag hörde mitt hjärta slå. Kealan , som var min instruktör, sa till mig att jag skulle sätta händerna på min klarblåa hjälm och titta upp på de fluffiga vita molnen på himlen. Mina händer skakade. Jag tänkte för mig själv att det här skulle bli lite läskigt för mig.
Jag satte bägge mina fötter på marken och några personer applåderade mig. Jag känner mig väldigt glad. Jag undrar om jag någonsin kommer göra abseiling igen.
No comments:
Post a Comment